Årets Tjolöholmsträff blev en soligare och på flera sätt bättre tillställning än förra årets träff. Inte bara vädret var bättre. Bara en sådan sak som att min BMW-vän Niklas spontant började vaxa B7:an efter att jag tvättat den är svår att slå! En del av er kanske hajar till: ”Låter han någon annan vaxa bilen?” Men i det här fallet är det lugnt, Niklas är rent av ännu noggrannare och försiktigare än mig själv, så jag kände mig trygg där.

Vi var ett litet sällskap från Stockholm-Uppsala som rullade ned till Tjolöholm redan på lördagen. Det var styrelsemedlem Dic och kompis Stephan som åkte med Dics e34 M5 Touring. Vi passade då på att hälsa på i Niklas och hans pappa Lars fantastiska garage som de delar med några andra entusiaster. Även Alpinaägare Christer Åsander, numera boende i djupaste Småland, kom på besök.

Men det var inte bara vädret och vaxningen som satte guldkant på helgen. Arrangörerna hade verkligen lyssnat på vår kritik om att vi fick för lite plats förra året. I år hade vi mycket gott om plats för både våra bilar och tält. Tältet blev också bra och med en AlpinaCS-banderoll som klargjorde vår identitet. Både uppsättning och nedplockning av alltihopa var ett gott teamwork och ”ingen nämnd, ingen glömd” heter det ju.

Vi skrapade ihop nio bilar i år, två färre än förra året. Det kan vid första anblicken låta lite skralt, men lite snabb huvudräkning säger att det utgör ungefär 8 procent av klubbens medlemmar. Jämför man det med Porscheklubben som ställde ut ca 15 bilar så är det ganska bra representation, Porscheklubben har ca 8000 medlemmar, om jag inte minns fel.

Vi hade också en förhållandevis bra representation av karossmodeller. För er som gillar att rabbla modellkoder så lyckades vi samla e24, e30, e34, e36, e39 och e46. Inte så pjåkigt! På den övriga utställningen skådades också en e32 B12 5,0 som vi får hoppas blir medlemsbil som kan komplettera ”fältet” till nästa år. Dic och jag pratade med ägaren och gav honom ett inbetalningskort till klubben.

Tiden går väldigt fort en sådan här dag. Man plockar och fixar en del, träffar folk och rör sig liksom mellan olika konversationer och diskussioner varefter man träffar både nya och gamla bekanta. ”Highlight” för min egen del var i alla fall att jag träffade en annan B7 Turbo Coupé ägare. Det är dock ingen bil som finns i Sverige. Ägaren är bosatt i Spanien och han köpte den 1986(!). Eftersom den var i princip omöjlig att registrera i Sverige vid den tiden så tog han den till Spanien istället. Han var helt lyrisk för min bil var den första B7 Coupé han sett förutom den egna! Han tillkännagav också att den kan vara till salu. Jag kan förmedla kontakt i så fall.

Som sagt så gick tiden väldigt fort och plötsligt var det eftermiddag och folk började rulla hem. Jag insåg med ens att jag inte plåtat alla våra bilar och inte ens vårt klubbtält blev förevigat mer än att det skymtar på en av bilderna. Typiskt…

Just det! Jag måste nämna en sak till! Jag överhörde vad en pappa sade till sin son. Han syns på en av bilderna, där Lars-Åkes blåa B10 V8 står i förgrunden. Han sade: ”Är det något jag skulle vilja ha så är det en sån här. En Alpina, för det här är fina grejer!

Det är ju bara att hålla med! 😊

Stort tack till er som kom, vi ses nästa år!

Fredrik Ekroth

Alpina Club Schweden på Tjolöholm Classic 2017

Jan Törnkvist


Alpinaberoende sedan jag blev med min B10 V8 2010. Har sedan augusti 2015, ytterligare en B10, blev en V8S också den titansilvermetallic.


Post navigation


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *